Den korrugerade plåtens historia
Både framställandet och anläggandet av det traditionella smidda taket var förr i tiden ett mycket mödosamt och dyrt hantverk. Hela skivor av slätplåt fick på olika sätt fogas samman till en täckande yta. Före 1800-talet var skivplåten därför endast förbehållen de riktigt påkostade byggena som kyrkor, slott, herresäten och större privata hus i företrädesvis Stockholm. I början av 1800-talet kunde plåtvalsning i valsverk på allvar konkurrera med smidestillverkningen.
De sänkta kostnaderna gjorde att användningen av plåt ökade. Det var dock ännu dyrbart och trä var fortfarande det billigaste materialet.
Vid mitten av seklet började man i Sverige att propagera för användning av förzinkad numer kallad galvad järnplåt, som bättre resistent mot rost. Utbyggnaden av valsverk ökade också vid samma tid, då tillverkningen i etapper kopplades till för att på mekanisk väg framställa stål, en förutsättning för den stora produktionsökningen inom Svensk Järnhantering.